Teorier och resonemang

Jag var länge med i meditationsgruppen som startade på slutet av nittiotalet. Under flera år, innan jag stängde kanalen, reste jag i mitt inre tillsammans med dem. Så här ca femton-tjugo år senare är dessa år ganska suddiga. Men jag minns att jag ofta fick upp tidigare liv-minnen som jag hanterade en efter en. Jag kopplade ihop dem med mitt mående och den jag var. Varje gång skedde en liten lättnad. Jag har funderat på det där med tidigare liv, är det verkligen på riktigt eller är det fantasier? Det finns ju många berättelser om barn som kommer ihåg, mycket detaljerat, att de levt som andra människor och dött, innan deras nuvarande liv. Jag har alltid älskat att höra om sådana berättelser men tänker ofta att jag vet inget förrän jag själv upplevt det. Gärna på ett så tydligt sätt som möjligt. Men ibland tänker jag också att jag minns ju inte supertydligt det som hände för något år sedan, så varför skulle jag minnas tidigare liv supertydligt? Det kanske beror på hur man är lagd. En del traditioner/filosofier säger att det finns ett arkiv, ett bibliotek, där hela jordens historia och alla själars erfarenheter finns samlade.(x) Det har jag funderat på ibland. Om det finns ett sådant bibliotek kanske det är där vi kan hämta information om våra och andras liv, bl.a för att läka. En del säger till och med att vi har all information inom oss, att all information är kodade i våra celler. (xx)

Det känns rimligt, för jag har mött och sett på sociala medier att det finns människor som tror att de är en inkarnation av till exempel Jesus. Det är också flera jag mött som har minnen från att vara en del av den sista tsarfamiljen i Ryssland (x). Förutom det finns otaligt många som har minnen av att vara prästinnor i till exempel Egypten.

Jag har också testat att minnas Jesus. I meditation kunde jag känna hur det kändes att gå på Golgata med korset på mina axlar, medan jag hånas av massorna med blodet från törnekronan rinnandes ner i mina ögon så jag hade svårt att se. Jag kan också minnas att jag var Judas som svek Jesus i sista stund, för några silverpenningar. Men jag förstår att det inte är mina personliga minnen utan det är någon annan mekanism som gör att jag kan "minnas" så att det känns verkligt. Kanske det är arketyper som ligger i vårt kollektiva undermedvetna som Jung föreslår, eller så plockar jag minnena från "arkivet". Eller så är jag bra på att fantisera.

Själv har jag utvecklat min förmåga att se på saker ur olika perspektiv, eller "medvetenhetsnivåer".(1) Jag har ju (även) en ingenjörshjärna så jag vill helst ha jordiska, logiska och vetenskapliga förklaringar på saker och ting. Inte så att jag alltid söker förklaringar på fenomen jag upplever, med de är ändå välkomna då de dyker upp. Jag tror att all "magi" är vetenskap vi inte känner till ännu. Jag har studerat kvantfysik på tekniska högskolan och jag har förstått att det finns så mycket vi inte kan förstå med vår logiska hjärna. Vi förstår verkligen lite.

"Där det logiska förståndet tar slut får känslan, intutionen, själen och anden ta vid", tänker jag, och jag har verkligen stretchat mitt logiska tänkande till max. Då får jag släppa logiken och använda känsla och intuition. Då vidgas hela min medvetenhet och jag kan förstå saker ut ett större perspektiv utan att behöva logisk-fysiska bevis utifrån. Ibland kan man förstå något med hjärtat. Det är en speciell känsla, och då vet man verkligen att något är sant. (1)

När det gäller tidigare liv spelar det inte så stor roll för mig om de "minnen" jag har haft är sanna eller osanna. Det viktigaste är att det kommer någon slags läkning ur dem eller att jag förstår något djupt om mig själv. Kanske min känsla av skam, skuld och sorg från barndomen var så stor så min hjärna var tvungen att hitta på en dramatisk historia? Det kanske "bara" var ett annat sett att läka mina känslor. Jag tror att om jag hade gått till en duktig psykoterapeut kanske jag hade läkt allt genom att bara hantera min barndoms upplevelser och mig själv i det här livet. Men nu gick jag en annan väg. Min historia och mina minnen från Atlantis är ett sådant exempel, och jag berättar det för att det kanske kan hjälpa någon annan. På något sätt känns det som om det har med vår nya framtid att göra också.

Har du några tidigare liv minnen, eller något som skulle kunna tolkas som det och som ger dig läkning och förståelse av dig själv?