Teorier & resonemang, personlig upplevelse

Att kanalisera är viktigt i vår nya framtid. För det betyder att vi har mer kontakt med vår själ och kreativitet. Vi kan se förbi vårt lägre jag, vårt (negativa) ego. Se förbi hinder och rädslor. Att kanalisera betyder inte att man tar in en annan ande i kroppen (det gör däremot transmedium). Det betyder att man kan lyssna. Den viktigaste kanaliseringen handlar om att man har god kontakt med sig själv, och sitt större, kärleksfullare jag. Att man kanske till och med får kontakt med Gud - inom sig själv. En del säger att vår guider också kommer inifrån, bor i våra hjärtan. Och det är ju logiskt på något sätt, vi har ju allt och alla svar inom oss, säger många.

Jag kan känna att kanalisering är ett vidgat sinne. När jag kan sätta mig själv, mina egna känslor och tankar åt sidan en liten stund blir jag mer närvarande. När jag är mer närvarande tar jag in mer. Jag ser, hör och känner mer finstämt vad som sker. Framförallt kan jag känna mer inåt. Man kan lyssna bortom ljudet på något sätt.

Alla kanaliserar ibland, går in i så kallat flow, flöde. Särskilt när man gör kreativa sysslor utan att planera och tänka så mycket kan man känna att det bara flyter på. Det är ett skönt tillstånd att vara i, kräver inte så mycket energi. Snarare får man energi. Man känner att tiden bara försvinner, man befinner sig i en tidlöshet.

Hur många har inte när de skriver, målar eller musicerar känt att "Det där kommer inte från mig, det kommer genom mig". Även forskare har beskrivit att de känner så vid stora upptäckter. Matematiker tycker att det är vackert när de hittar lösningen på en ekvation. En formel kan vara elegant, skön och tilltalande att titta på. Många utvecklare som skriver kod känner att de vill skriva kod som inte bara är funktionell utan också vacker. Vi alla har det, en skapande, kreativ kraft som känns som att den kommer igenom oss i ett flöde. Jag tänker att vi människor är skapade så, och det gör oss unika.

Om jag ska träffa en vän, så vet jag ofta om hon kommer ställa in vårt möte eller inte. Man vill ju inte riktigt tro på det där tråkiga som säger att personen kommer avboka. Men nu blir jag inte besviken om det händer, för jag "visste" ju ändå det. Vid vissa tillfällen kan jag absolut inte läsa av andra eller vad som kommer hända. Som om de/det är på en annan frekvens.

Ibland kan vi känna ett motstånd till att vara kreativa. Jag har verkligen försökt utforska det där motståndet, vara i det, men det skapar bara mer motstånd. Ibland ligger målarduken och penslarna där framför mig, men det är bara så svårt att plocka upp dem och börja måla. Jag har ingen lust, ingen inspiration... men det är inte riktigt sant. Jag har egentligen lust. Jag kommer med undanflykter. Helt plötsligt sitter jag med mobilen i handen och skrollar på sociala medier istället. Tror många känner igen sig i det.

Vad handlar det här om, flykten från livet och kreativiteten? Ibland tänker jag att djupt därinne handlar det om prestationen. Den inre kritiska rösten, rädslan att det inte kommer bli bra. Ja, jag kan känna rädsla då jag gör de första penseldragen. Jag har ingen kontroll, kanske ingen plan vad det ska bli. Det handlar ju om att ge sig hän och strunta i sig själv några timmar. Om jag bara gör, utan att koppla in hjärnan brukar det infinna sig en lätthet. När man väl kommit igång brukar de gå av sig själv. Jag hamnar i flödet och det känns lätt och fint. Precis som livet! Jag kommer utforska och dela en händelse om det här lite längre fram i "boken".

På slutet av 80-talet började jag läsa till ingenjör. Men redan innan kom det upp idéer av avancerad teknik. Det var spännande. En del idéer finns i varianter idag och annat har inte utvecklats ännu. Bland annat en lövtunn, böjlig skärm i blankt, plastigt material men med egenskaper som papper. Den gick att skrynkla och vika ihop, men gick att få slät igen. På den hade man information, till exempel sin "dagstidning". Text, bilder och rörliga bilder. När ipaden kom tyckte jag den var klumpig och ful i jämförelse med min vision.

En annan uppfinning är en sorts dragkedja. Den finns inte idag. Istället för taggarna på dragkedjan var där ett material av starka magneter. När man drog utefter dragkedjan med fingret öppnades den, magneterna repellerade. När man drog åt andra hållet blev det någon slags polvändning och magneterna drogs mot varandra. Jackan eller väskan med "magnetdragkedjan" var nu hårt och försluten, vattentät och vindtät. När jag pluggade fysik på högskolan insåg jag att detta kanske var teoretiskt möjligt att skapa? Men jag har aldrig orkat fundera vidare.

I mitt examensarbete på tekniska högskolan tog jag fram en formel för värmeutveckling i jorden. (Värme som nedgrävda elkablar skapar). Jag jobbade länge för att lösa problemet. Hel plötsligt ramlade lösningen bara ur mig, så kändes det. Det blev en vacker, enkel formel som beskrev lösningen. Jag har senare hört att professorn i teoretisk fysik använde formeln i undervisningen på universitetet.

Jag känner mig inte särskilt smart. Men jag har kanske lätt att "öppna upp" för lösningar, känna in, men inte alltid på beställning. Om jag vore "smart" hade jag fortsatt att utveckla mina idéer praktiskt, fysiskt. En vän som känner mig sa en gång, väldigt kärleksfullt: "Jag vet inte hur någon som är så smart kan va så himla förvirrad och korkad." Det är jag i ett nötskal.

Under senare tid har jag utvecklat mitt sätt att kanalisera och använder det mycket i spirituella sammanhang, i coaching, andlig vägledning, healing för att hjälpa andra. Jag har även använt det för att få ideér, komma vidare i komplicerade problemlösningar när jag jobbar med verksamhetsutveckling eller tjänstedesign på företag. När jag arbetar ute i den "vanliga världen" kan jag glömma att jag inte ska använda hjärnan för mycket. Jag får då ont i huvudet och ögonen. Jag påminns om att jag ska öppna upp och komma ner i kroppen. Då går allt lite enklare. När jag skriver märker jag också en del texter kan bli lite komplicerade och röriga då jag inte kanaliserar. Då får jag öppna upp, be om hjälp, redigera eller börja om.

Testa du också! Om du fastnat, be då dina guider, änglar, ditt högsta jag, ditt hjärta eller Gud/högsta ljuset om hjälp att få ett bättre flöde!

Varför har jag lätt för det här? Kanske har det har att göra med när jag var liten var jag tvungen att vara på min vakt eftersom det förekom våld i vår familj under en tid. Jag utvecklade då ett sätt att läsa av människor, stämningar och energier, i rummet. Jag hade lätt att känna in andra och läsa av hur de mådde. Det handlade om överlevnad. Vid en viss ålder började jag tänka och analysera. Ofta när jag tänkte, analyserade och drog slutsatser hamnade fel. Det förstår jag nu, för slutsatserna jag drog var ofta att det var mig det var fel på. Det händer fortfarande ibland. Då får jag bli logisk i mina tankar: De flesta människor har fullt upp med sig själva och sina liv. Mitt sätt att känna in andra, med efterföljande analyser och slutsatser handlade om överlevnad då. Nu ser jag det som en gåva.

Nu förstår jag att mitt tänkande och analyserande ibland är motsatsen till kanaliseringen. I kanaliseringen hamnar jag oftast i avslappning, jag släpper taget om mig själv och då kommer någon slags sanning och något rent.(1) Särskilt nu när jag rensat bort mycket tungt inom mig. Men det är ändå viktigt att alltid känna in, i mitt hjärta: Är detta sant? Sanningen känns som en upplyftande känsla i hela kroppen. Ofta ryser jag eller så pirrar det lite. Sanningen är inte alltid smickrande, men den är ren och klar.

Detta sagt behöver det som var sant igår, inte vara sant idag. Det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig, och vice versa.

Hur upplever du i kroppen om du hör något som är kanske lite oväntat men riktigt sant?

(1) Som vid meditation. Hjärnanvågorna går in i en annan frekvens alfavågor (8-10Hz) och ibland thetavågor. Därför är det bra att meditera. Det är mycket hälsosamt och avslappnat tillstånd för hjärnan och som följd, även nervsystemet och kroppen.