Efter min vision att världen delades började en djup andlig resa. En upplevelser ledde till insikter men det var mycket som var konstigt och skrämmande. Jag hade många rädslor för "den osynliga världen" (1). Jag tyckte ändå att det var lite spännande och drev på processen, kanske lite för hårt ibland. Jag var nyfiken att se var den skulle ta mig. Jag ville ha kontroll och komma hem till ljuset och lugnet i mig själv. Jag hade en önskan att bli "upplyst".

Mina dagar och nätter var helt separerade som två olika liv, som två olika världar. På dagen levde jag mitt vanliga liv och på nätterna befann jag mig på andra ställen. Jag började skriva drömdagbok för att lära känna mitt undermedvetna, och ju mer jag skrev desto verkligare och märkligare blev de nattliga äventyren i mörkret.

Många nätter under 5 års tid drömde jag att jag sprang, jagad, i djupa grottor, tunnlar och katakomber. I underjorden var jag dömd att känna de tunga, mörka, ångestfyllda känslorna. Dagtid mådde jag bättre. Men varje natt, samma visa i drömmarna. Antingen springa i underjordens tunnlar eller bevittna olika fasor i drömmarna (2). Många tidiga morgnar fick jag sömnparalys. Jag halvsov och upplevde att jag vaknade och såg andar och demoner röra sig och prata i mitt rum där jag låg på sängen och halvsov. Men själv kunde jag inte röra mig. Jag försökte ropa till någon att väcka mig men det kom inget eller bara ett litet pip ur min hals. Ibland drömde jag att jag vaknade. Men allt såg lite märkligt ut. Jag vaknade till andra drömverkligheter och andra dimensioner. Jag färdades i dåtiden och framtiden.

Efter ett tag kom jag på hur jag skulle väcka mig själv när jag hade otrevliga drömmar. Om något var riktigt otäckt och skrämmande i drömmen, började jag mantra "Fader vår" om och om igen. Jag hade ändå blivit så pass medveten så att jag visste att jag drömde. Då fräste demonerna, blev lite galna och krympte, och jag tog mig snabbt tillbaka till vaket tillstånd. Det kändes tryggt att jag hittat ett sätt att smita ur jobbiga drömmar.

Det ät också spännande i underjorden, jag lärde mig massor. Jag såg nätterna som ett äventyr, men vaknade ofta tung i sinnet. Ändå längtade jag ibland efter att få gå och lägga mig. Det blev som ett beroende att få se nästa och nästa episod i en TV-serie. Äventyret handlade om att jag skulle hitta en skatt, jag skulle förstå någonting. “Det är i sitt mörker man hittar de största gåvorna” har ju någon sagt.

Jag drömde många arketypiska och bibliska drömmar, bland annat om änglar som blåste i sina trumpethorn. De kallade mänskligheten till att vakna (3). De förkunnade att domedagen var nära. I drömmarna missade jag bussar, tåg och plan för jag skulle stanna hos de andra och rädda dem. "Men jag då?" tänkte jag ibland. Jag drömde om Hades i underjorden som fängslade Persefone (4). Efter många drömmar gick jag och köpte böcker om mytologier, jag letade i bibeln och sagor för att förstå vad berättelserna handlade om. Det var som gåtor mitt undermedvetna ville att jag skulle lösa. Drömmarna talade ett symbolspråk. På något sätt handlade det ju om mig. Ibland drömde jag att jag räddade människor. Jag drömde att jag hjälpte min döde bror över floden Styx när han hade fastnat på stranden (5). Jag tröstade rädda barnasjälar som som befann sig i skolor som blev bombade i krig.

En natt när jag lade mig och blundade kände jag hur någon höll mig på axlarna. Helt plötsligt drogs jag med ett enormt sug bakåt i en rasande fart. Vi landade i grottor under vattnet, ute till havs vid en solig ö. Vattnet var varmt och vi var några stycken vänner som skrattade och hade skoj. Vi kände varandra och stämningen var hjärtlig. Vi behövde inga tuber för att andas utan rörde oss fritt under vattnet som vi ville. Där i en spricka i berggrunden tryckte vi in flera sprängladdningar. Vi hade utfört vårt uppdrag, det kändes bra. När jag vaknade nästa morgon och läste tidningen hade det skett ett jordskalv utanför den ön jag varit vid på natten. Det hade bildats en tsunami som följd. Ingen dog, som tur var. Naturligtvis kändes händelsen mycket verklig. Men jag har aldrig fått veta mer, vad egentligen drömmen betydde och varför jag var där.

Under min tid i mörkrets utforskande jobbade jag en tid med samhällets utstötta och drogmissbrukare. Jag var anställd på ett öppet boende som låg inne i stan. Den världen, med de människorna, var djup med ett underliggande mörker, mycket tyngd från mänskliga trauman. Men märkligt nog kunde jag se ljuset gömma sig i och bakom varje människa. Det blev många fina möten.

Ibland drömde jag att jag befann mig i stora salar i underjorden. Där träffades massor med människor och andra varelser. Många hade ögonen på mig och jag lärde mig tillslut hur jag lade en förklädnad. Ibland, i drömmen, träffade jag de som var härbärgerade på det öppna boendet. Jag fick ta del av deras kriminella aktiviteter. Jag förstod inte allt, men jag kände mig som en av dem.

Så en gång när jag jobbade ett vanligt pass på boendet berättade jag skrattande för en person om vad jag hade drömt om, det kriminella som de höll på med. Svaret jag fick var stora ögon och en kort kommentar: "Du ska fanimej vara och snoka överallt!" Sedan inget mer om det. Det handlade om att de sålde droger på boendet. Jag berättade mina misstankar för ledningen, men fick svar att jag måste vara paranoid eftersom jag inte hade några bevis. Man fick inte komma med lösa anklagelser. De boende låtsades bli väldigt förolämpade och ledsna, men log lite åt mig när andra inte såg. Jag lärde mig en läxa, och sa upp mig. En vecka efter gjorde polisen razzia på boendet och hittade droger.

Jag lärde mig att det fanns olika sortes drömmar. Jag började sortera. Alla handlade ändå på något sätt om mig själv, trots att märkliga sammanträffanden hände ibland som gjorde livet lite mer spännande. Vem jag vill vara och vilka ska jag umgås med? Det är jag som gör valen. Jag är inget offer för mina drömmar. På nätterna kunde jag börja styra mardrömmarna. Jag gjorde som många drömtydare föreslår: "Vänd dig om för att se vem som jagar dig." Naturligtvis var de flesta av dem som jagade mig aspekter av mig själv.

Så en natt, i en mardröm, fick jag möta den allra värsta, ondskefulla människan jag kunde tänka mig (6). Det var en flintskallig man som bar på en doktorsväska. Han opererade och gjorde experiment på människor på de mest horribla sätten. En blandning mellan Nazisten Dr.Mengele och Jack Nicholson i "När lammen tystnar". Det var honom jag såg när jag vände mig om. Jag blev iskall av skräck. Han hade jagat mig länge. Men jag hade bestämt mig att verkligen se honom. Han öppnade sin väska och där hade han ett blodigt, avhugget huvud. Jag fattade mod och mötte hans block. Jag tittade honom djupt i de isblå, tomma ögonen och frågade:

– Vem är du?

Han svarade:

– Jag är… DU!

Samtidigt som han uttalade ordet "DU!" kom en hög smäll. Jag vaknade av smällen, förfärad men inte längre rädd. Sedan den natten har jag inte haft några mardrömmar (av skräckkaraktär) längre. Jag fortsatte jag ändå att drömma om underjorden på nätterna – Med den tyngden som finns där om man har oläkta sår. Men det var inte så skräckinjagande längre, mest jobbigt.

Jag var inte särskilt religiös. Men att be, att tro och känna tillit att det fanns en mening, att ljuset fanns, räddade mig nog från galenskap. Förutom bönen "Fader vår" hjälpte texten "Herren är min herde" väldigt mycket. Det tonsatta körstycket berör mig fortfarande djupt, särskilt denna strof:

“Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty Du är med mig!” 

Psaltaren 23 från Bibeln

.Jag insåg till slut att jag behövde hjälp. Eller jag kände snarare ett kall att få hjälp att utforska det som hände med mig, förstå och sortera. Jag hade med mig många omedvetna mönster från barndomen. En begränsade tanke var att jag inte litade på någon. Jag var tvungen att klara ut det här själv, tyckte jag. Men jag ville prata med någon som förstod själens mörka natt. Jag hade ingen erfarenhet av terapi så jag blev visad till en andlig coach. Hon lyssnade intresserat till mina historier, men det blev inte bättre. Snarare sämre. Jag har senare förstått att hennes beteende mot mig inte var bra. I ena stunden kunde hon höja mig till skyarna som medveten och ljus. I nästa stund gav hon mig skuld och sa att jag kom till henne med mig mina mörka energier för att skada henne. Hon förebrådde mig och undrade hur jag kunde göra så.

Jag gick 2 (halva) terapeut-utbildningar för att söka vidare. Där ingick det att få terapi. När jag berättade om mina ut-ur-kroppen-upplevelser och drömmar för en terapeut sa hon att jag var psykotisk. Hon propsade på att jag skulle medicineras och sluta tänka på andlighet. Hennes sätt att säga det gjorde mig skräckslagen och jag slutade terapin och den utbildningen. Dessutom kändes det inte bra där något konstigt pågick bakom kulisserna (7).

Jag visste att jag inte hade psykoser, för dagtid fungerade helt normalt med familj, jobb och utbildning. Jag kunde utan problem skilja på mina nattliga drömmar, andliga upplevelser och vår vanliga verklighet dagtid. Jag förundrades dock hur mycket dröm och verklighet synkroniserade.

_______________________

(1) Vi lever både i en fysisk, synlig värld och en osynlig värld. Den osynliga världen består av känslor, tankar och energier. Tar man det vidare består den också av andar, själar, frekvenser, medvetande, kollektivt medvetande och allmedvetandet, Gud. Det sista kanske dock inte alla håller med om.

(2) Insåg faktiskt häromdagen att det det är det där stället som många kallar för helvetet. Inom shamanismen reser vi mycket i underjorden. Ibland känner jag igen mig, men inget är skrämmande, dramatiskt eller tungt längre.

(3) I Bibeln, specifikt i Uppenbarelseboken (kapitel 8-11), blåser sju änglar i sju trumpeter (basuner) som varslar om domedagen och Guds straffdomar över jorden. Varje trumpetstöt medför naturkatastrofer och plågor som drabbar en tredjedel av jorden, havet, vattnet och himlakropparna.

(4) Från romersk/grekisk mytologi. Hades, underjordens gud, rövade bort Persefone (dotter till Demeter) och gjorde henne till sin drottning. I mina drömmar handlade det mer om att Persefone skulle hitta gåvor för att kunna smita, inte något som berättas om i mytologin.

(5) Jag hade aldrig hört talas om Styx innan drömmen. Styx är en flod i grekisk mytologi som bildar gränsen mellan jorden och underjorden (Hades). Floden är känd som "hatets flod" och själar färjas över den av Charon. Gränsfloden som de dödas själar måste korsa för att komma till Hades.

(6) Enligt Carl Jung finns det en negativt animus (anima för män) i vårt psyke. Detta är den värsta aspekten av en man som en kvinna kan tänka sig. Blir man medveten om sitt animus upphör den att vara en farlig, destruktiv kraft och blir en skapande kraft av "inre ande", som ger oberoende och kreativ förmåga. Det är en del av processen att bli hel.

(7) Fick senare veta att någon/några i ledningen handlade med droger. Utbildningen/skolan lades senare ner.